Före: Efter:
Hej
På den här sidan kommer jag att berätta ganska mycket om garaget som står på min strandtomt. Jag kommer att ge Er alla en historisk bakgrund och de dokument jag har som visar vilka öststatsmetoder vår kommun använder för att få kontroll och så småningom äganderätten över vår släkts kulturellt och via lagfarter fastställda ägande och bestämmanderätt.
Dívide et ímpera på så sätt utvidgade Romarna sitt rike under antiken. Genom att söndra och härska. Kommunen som vill åt min strandfastighet utan att betala för den använder samma metod. Genom att enträget och så fort en chans ges ta över kontrollen utgår man från att vi strandmarkägare skall ge upp och låta kommunen överta strandfastigheten. Min far sa att en representant från kommunen hade tyckt att "visst var det lika bra att kommunen tog över tomten. Kommunen har ju mer resurser för skötseln".
Jag lämnar till betraktaren att bedöma vem som sköter sin strandfastighet i området på ett, för vår turistnäring, representativt sätt.
Men vi tar det från början. Vår släkt har levt och haft sin huvudsakliga inkomst från fisket i flera generationer. Vår anfader etablerade sig på platsen långt innan Vålösundsvägen ens fanns efter stranden. Vår släkt har aldrig sett stranden som en egen enhet just på grund av dess täta band till bostadshus och fiskenäring. Alla som har någon koll på historisk bakgrund om vår vackra skärgård vet att Eklunds alltid, med tydlighet, genom fiskenäring och intresse för båtar och segling markerat ägande och besittningsrätt till stranden. Kommunen har sedan blickarna vändes ut mot våra fastigheter sökt med alla medel, utom ett rakryggat erbjudande om en summa pengar som motsvarar den förlust i kulturellt värde och tillgänglighet som en försäljning skulle innebära, ta över kontrollen över vår släkts strandavsnitt. Inför områdesplanen som kommunen började med i början av 1990-talet skrev kommunens tjänstemän att vår strand helt plötsligt var naturpark, skogsmark. Man funderar ju på vem som kan hitta på något så underligt. Alla som känner till platsen vet ju att vår släkt alltid brukat stranden som en helhet i vår bostadsmark. Eftersom kommunens tjänstemän inte visste om platsens långa historia, eller som jag hävdar bestämde sig för att de skulle ta den från oss, så skrev min far ett brev till kommunen inför samrådsförhandlingarna där han förtydligade i text, det tjänstemännen inte ville se, att vi faktiskt bor där!
Min fars brev finns att läsa i den här länken.
De kommunala tjänstemännen måste ha tvått sina händer när brevet damp ner. Hur tusan ska vi kunna blunda för ett brev som är diariefört i rätt tid och med alla villkor fyllda? Så kom någon på den briljanta idén att låtsas bort vissa delar i brevet och att sedan skriva till pappa och bekräfta att hans skriftliga begäran har uppmärksammats och att en revision har gjorts. Det vill säga att hans önskemål är tillgodosedda och min fars önskade ändringar är gjorda. En gammal och rakryggad man som min far finner ingen som helst anledning att misstro sina betalda tjänstemän. Han tar svaret för sanning och följer inte upp saken. Han tillhörde den generationen. Ni som har snappat upp lite om vägar och bryggor i området vet att tjänstemännen går bakom ryggen på oss skattebetalare och favoriserar utländska intressenter.
I det här dokumentet kan Ni se hur min far blir förd bakom ljuset av våra tjänstemän.
Men hur blir han då förd bakom ljuset då undrar Ni? Jo som ni kan se i min fars brev så begär han att både Skäringsbol 1:6 och 1:5 ska vara den bostadsmark den alltid varit. Kommunen låtsas nu bort stranddelen som heter 1:5 och berättar inte att de sorterat ut den delen ur pappas begäran. Då överklagandetiden går ut finns ingen chans att få rätten till fastigheten som förut. Nu är det helt plötsligt ”naturpark, skogsmark”. Rätten att hålla byggnader för fiskenäringen som varit släktens huvudnäring tas också bort. Vår 1:e byggnadsinspektör föreslår att jag ska bygga min fiskebod på andra sidan Vålösundsvägen. Jag ser ingen som helst logik i att ha en fiskebod med all transport som behövs dit tvärs över en så hårt trafikerad väg som Vålösundsvägen. Det är dessutom få bilister som respekterar de lagstadgade 30 km/h som gäller genom min fastighet.
Här finns en länk med mitt första brev till byggnadsnämden
Här finns en länk till ett av mitt andra brev till byggnadsnämden.
Man kan naturligvis med en avundsjuk och avogt onykter inställning som jag faktiskt fått höra säga att det är rätt. Ta marken bara. De där rika människorna därute kan gott dela med sig. Jag hoppas och tror att de övriga nyktra finner saken så allvarlig vad gäller våra tjänstemäns agerande att deras tjänsteutövande bör ifrågasättas. Jag är för övrigt inte rik. Med en lärarinkomst och den fastighetsskatt som gäller idag är det tufft att dra runt min släktfastighet som vi bebott sedan 1800-talet
Så till det som publicerats i massmedia. Som allt annat som rör mig och min egendom är uppgiftslämnarna för ynkryggiga för att våga framträda i dagsljus. En favoritsignatur som i vissa fall går att knyta till den utländske medborgaren Hans Ögren är ”Skärgårdsbo”. Det är inte säkert att Hans Ögren ligger bakom den här insändaren då det gäller garaget. Jag har trampat på flera tår när det gäller att jag tagit kommandot över mina fastigheter. Ett lagkrav som ställs på mig men som inte faller i god jord av dem som nyttjar min egendom. Här är i alla fall insändaren;
Här är texten i insändaren.
Här är mitt svar.
Kommunens tjänsteman och nämnden biter sig fast vid den felaktiga områdesplanen. Inga argument biter. Huvudet i sanden och stå på enligt regelboken. Men det gäller bara i två fall som jag sett när jag gått igenom alla strandskyddsdispenser och utökande av bostadsytor jag hittat i kommunens protokoll. Brittas nerbrunna förråd som användes av Jörgen för hans fiskenäring. Brittas förråd ligger ca 400 m söder om mitt förråd. Ingen av oss får enligt vår stads byggnadsnämd behålla våra byggnader på våra privata tomter. Det är uppenbart mycket viktigt för kommunen att inga byggnader finns i området. Det ska bli spännande att se hur kommunen kommer att agera då de i skisser inför utbyggnaden av det kommunala avloppsnätet planerat en nybyggnation mellan Brittas och min fastighet där alltså varken jag eller hon får behålla vad som fanns! Jag hoppas att Ni kommer ihåg hur kommunen agerade mot min far och hur de agerar mot mig idag. Jag har även erbjudit kommunen att köpa min strandfastighet. Inget intresse har jag fått. Ingen kontakt över huvud taget!
Gerd Nilssons slarv kostar nu oss skattebetalare mycket pengar. Ärendet har eller håller på att behandlas i; länsrätt, kammarrätt och i länsstyrelsen.
Jag förutsätter att ingen har invändningar mot att jag gör vad som står i min makt att göra för att försvara min egendom samt rätten att själv bestämma över denna.
Gå gärna in i byggnadsnämdens protokoll och kontrollera alla strandskyddsdispenser som beviljas av vår byggnadsnämd. En mening som ofta följer med beviljandet är att strandskyddsdispensen beviljas då marken redan är ianspråkstagen. Det är precis vad vår strand har varit sedan 1800-talet.
En del hamnar i massmedia därför att nybyggnader på strandskyddat område godkänns trots att det skulle innebära en siktbegränsning för grannar.
Det är förvisso som Gerd Nilsson säger i sina svar till mig att ; nämden kan om den vill.
Hur mycket ska då mitt förråd få kosta oss skattebetalare? Jag har nu begärt strandskydddispens och bygglov för mitt förråd. Ärendet sinkas av nämden trots en begäran om att mina ansökningar skall behandlas. Javisst kommer jag att få avslag i Kristinehamns byggnadsnämd men det ger mig möjlighet att få ärendet vidare till länstyrelsen. Jag kommer att kämpa så långt jag kan med hjälp av advokat för mitt förråd.
Jag ber även läsare att minnas den båtupptagningsplats som byggts vid Mariebergsområdet och sedan inhängnats. Motivet för att stänga av området förlöjligar vår stad. Krystandet efter legala oemotsägbara anledningar att avskaffa strandskyddet till den här anläggningen håller en kvalité där inblandade tjänstemän borde skämmas.
Jag fyller på med mer senare
Ha de bra önskar Bengan
2008-01-29
Så där ja. Nu kom Kammarrättens beslut som bekräftar det jag sagt hela tiden. Gerd Nilsson som kommunens 1:e byggnadsinspektör har trots sin långa erfarenhet missat att till mig leverera de mest grundläggande informationsmateielen om hur jag går vidare när jag anser att kommunen bedömer fel.
Jag hävdar då och nu att missen är taktisk och att jag skulle ha givit upp redan. Tyvärr bedömer tjänstemännen med Gerd Nilsson i spetsen fel. Jag har mycket kraft och energi kvar. För läsare med insikt i övriga ärenden gäller detta allt.
För Er som avlönar Gerd Nilsson kan jag bara säga att nu väntar en ny dust som kommer att kosta Er skattebetalare mycket pengar. Slutet på denna historia kommer att innebära att jag flyttar runt förrådet på sina hjul i tid och evighet. Kommunen har erbjudits att köpa min strandfastighet för 1 miljon kronor. Jag betalar skatt för ett taxeringsvärde på drygt 400 000 Skr. Priset är inte överdrivet.
(Taxeringsvärdet 2009 är 885 000 Skr och detta pris om 1 miljon gäller inte längre. Det är i relation till taxeringsvärdet för lågt) anm. 2010-01-10 Bengt
2008-02-09
Så där ja. Nu har det hänt lite saker igen. Den 11 januari beslutade kammarrätten i Göteborg att jag ska få räkna den tid som det tog utöver de tre veckor som man tydligen har på sig att skriva tillbaka till miljö och byggnadsnämden om man vill överklaga. Det heter besvärshänvisning det som jag skulle ha fått av Gerd Nilsson medskickat i beslutet från myndigheten. Min gissning är att hon tog en rövare och räknade med att jag skulle ge upp. Den erfarenhet jag har av tidigare väl dokumenterade ärenden från samme 1:e byggnadsinspektör bekräftar en sådan misstanke.
Länk till beslutet från Länsrätten i Värmlands län
Eftersom jag nu faktiskt har lämnat ett överklagande i tid så faller motivationen för att bötfälla mig med 10 000Skr som vår byggnadsnämnd gärna vill. Länsrätten i Värmlands län avslår därför Kristinehamns kommuns miljö och byggnadsnämd med 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilsson i spetsen begäran om vite som det heter när man ska betala böter. Böter för att bevara sin fastighet intakt och i det skick man som privat markägare vill ha.
Envist fastklammrade vid områdesplaner beslutade genom bortkollrande av fakta som inte är önskvärda i nämden enligt bästa öststatsmanér.
Områdesplaner som bara gäller om det faller miljö och byggnadsmnämden i smaken eller inte.
Se på den inhägnade båtupplagsplatsen i Marieberg till exempel. Eller den i byggnadsyta långt över den i områdesplanen maximala relativt nyuppförda "sommarbostaden" strax nordost om restaurant Sjöjungfrun.
Man undrar på vilket underlag beslut fattas i nämden sett till vilka som får tillåtelse att gå utanför ramarna enligt områdesregler. Om jag jämför 1:e byggnadinspektörens ambition att få bort min grandunge till förmån för den amerikanske miljonären och jämför med den omtalade nybyggnation som trots strandskydd och grannars protester i Strandvik tillåtits av vår kommuns miljö och byggnadsnämd så blir det ännu konstigare.
Jag har skrivit till JO (justitieombudsmannen) och försökt få stöd i flera ärenden. Tyvärr kan den myndigheten inte hjälpa mig. De behandlar bara ärenden som är yngre än 2 år samt att de tittar bara ett ärende. Om man bara tittar på ett ärende så finns inget fel att finna. Miljö och byggnadsnämden kan besluta att områdesplaner får stå tillbaka om de finner det önskvärt. Detta har 1:e byggnadsinpektören Gerd Nilssson myndigt deklarerat i ett av breven till mig.
I samma stycke skriver hon också att trots att nämden kan så betyder det inte att de skall i andra ärenden.
Den problematik med etik och moral jag tycker mig kunna bevisa hos 1:e byggnadinspektör Gerd Nilsson måste ses över tid och i flera ärenden. Någon sådan skyldighet eller möjlighet har inte någon svensk myndighet till skattebetalarnas förmån. Jag finner det däremot angeläget att någon med ansvar för kommunens anställda ser över detta snarast.
Det handlar om min förrådsbyggnad som stått där i snart 50 år!!!
Jag har tidigare berättat om att jag sökt strandskyddsdispen och bygglov för mitt förråd. Jag anser inte att det borde vara nödvändigt men varför inte prova den vägen också. Jag vet redan på förhand svaret men det kan öppna nya vägar för högre instanser. Jag kommer att pröva i alla fall.
Jag hade önskat att mina skattepengar hade gått till annat än att trycka ner mig och mitt utnyttjande av min fastighet.
Nu är det ju så och då kör vi vidare. När det blev klart för miljö och byggnadsnämnden att de fått på tassen när det gällde vitet och att de inte tog emot mitt överklagande så skyndade de sig efter den röda avslagsstämpeln. Bläcket stänkte om dem då de tryckte ner den på alla mina ansökningar. Bilden jag får på min näthinna är kronofogdarna i Göta Kanalfilmerna. Ni ser kanske som jag scenen där Magnus Härenstam som spelar kronofogden i första filmen och hans mimik då han i slutet av filmen lyckas att klistra på lappen om utmätt gods.
Här är en länk till alla dokument från milö och byggnadsnämnden
Om Ni tittar på kartan på sidan 3 i förra länkens dokument så ser Ni att garaget är inritat redan. Det har det varit länge. Jag gick upp till miljö och byggnadsnämden och begärde en utskrift av kartan för min strandtomt. På så sätt fick jag redan inritat var jag ville placera min befintliga byggnad. Det vill säga kommunens egen ritning för var det faktiskt står.
Ja nu kör vi vidare till Länsstyrelsen och sedan får vi se vart ärendet går. Det är uppenbart mycket viktigt för Er skattebetalare att via vår anställde 1:e byggnadinspektör Gerd Nilsson se till att min sedan snart 50 år befintliga byggnad inte får vara kvar. Detta samtidigt som nybyggnationer tillåts av samme 1:e byggnadsinspektör.
Ett ärligare sätt att komma åt min strand vore att komma med ett erbjudande om en skälig summa pengar. Detta tragglande som nu har ett löjets skimmer för att trötta ut mig och för att minska min fastighets värde är mycket lågt och inte värdigt vår kommun.
Det där med att sätta hjul på förrådet ger inget mer än att jag sänker mig till kommuntjänstmännens nivå. Jag har en annan roligare idé som jag berättar om senare. Mitt handlande styrs av Länstyrelsen och dess kommande beslut om min strand just nu.
Ha de bra. Jag skriver in mer vartefter jag får ork och tid.
2010-01-10
Ja nu har det varit lugnt och tyst ett tag. Det är skönt att få andas ut ibland och slippa att ständigt se till sina rättigheter. Jag har nu lagt kraft på att sätta mig in i vad som avses med den fördjupade översiktsplanen som kommunen arbetar med. Mina fastigheter är inblandade och då gäller det att se till att tycka innan det är för sent. Jag lämnade 28 sidor om jag inte minns fel.
Vad har då hänt efter min senaste uppdatering för nästan 2 år sedan?
Ja Länstyrelsen gör samma bedömning som vår kommuns byggnadsnämnd att min nu befintliga, och sedan 1962 på platsen med bygglov befintliga, sjöbod inte kan vara en "mindre avvikelse" enligt områdesplanen!!!
Här är en länk till beslutet från Länstyrelsen gällande min överklagan av kommunens rivningskrav på sjöboden.
Jag finner det hela tämligen konstigt med tanke på de "mindre avvikelser" som godkänts av vår byggnadsnämnd till nybyggen som, inte bara strider mot områdesplanen, utan därtill är ett brott mot plan och bygglagarna som säger att ny bebyggelse skall anpassas till den i omgivningen befintliga.
Jag antar att de flesta av oss håller med om att en fjällstuga i grått och en vit villa med vit staketavgränsning inte är i stil med kringliggande bebyggelse.
Enda alternativet härifrån är att gå till rättegång mot kommun och Länstyrelsen. Min ekonomi klarar inte detta!
Jag skall ha rivit garaget senast 2008-06-01 enligt senaste beslutet.
Så börjar en ny tanke gro i mig. Det är ju ett moderat styre i vår kommun.
Jag tänker att de om några ska premiera den privata företagsamheten.
Jag har vid min strand ett mycket bra läge för att, som ett komplement till andra aktiviteter i vår vackra skärgård, starta en seglarskola.
Jag jobbar som lärare och skulle kunna tänka mig att till vår stads förmån hålla seglarskola under säsongen.
Jag tror att vår kommun skulle vinna på att en sådan verksamhet kunde startas mellan Sjöjungfrun och Picassoskulpturen med Cafét.
Mitt ide blir därför att min Sjöbod görs om till ett utrymme med en plats för genomgångar före och efter delmoment på sjön.
En plats för ombyte till regnkläder arrangeras samt ett utrymme med en TC för att göra behoven innan sjöturen inhyses också i sjöboden.
Själv tycker jag att det är en strålande ide som bör ge positiva synergieffekter i vår stad.
Jag kontaktar Bolagsverket och registrerar ett enskilt företag med namnet ”seglarbengt”.
Nu om någon gång bör väl vår stads miljö och byggnadsnämnd låta mig få behålla min sjöbod.
Den har ju stått där sedan 1962 och motivationen från vår byggnadsnämnds 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilssson att det är en nybyggnation är ju bara en principfråga.
I och med seglarskoleiden finns ju en motivation för att öka tillgängligheten till strand och bryggor samt att öka områdets attraktionskraft.
Jag skickar den 30/5-08 in min nya ansökan till byggnadsnämnden.
Ett nej till en befintlig sjöbod med min ambition att använda den till vår stads nytta kan väl ändå inte vår stads byggnadsnämnd säga nej till.
Här finns en länk till min bygglovsansökan till min sjöbod med seglarskoleverksamhet för vuxna
1:e byggnadsinspektör Gerd Nilsson bereder som vanligt ärenden till nämnden.
Här är en länk till hennes regeltolkning i just mitt fall.
Ja vad säger man. Byggnadsnämnden beslutar följdriktigt efter 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilssons beredanden.
Visste Ni, på tal om det, att kravet på att medlemmarna i byggnadsnämnden skall ha utbildning i ämnet har tagits bort.
En byggnadsnämnd är på detta sätt helt utlämnad till de beredanden den ska ta ställning till.
Beslutet är som befarat mot mina önskningar.
Här är en länk till byggnadsnämndens beslut.
Principen att inga byggnader skall tillåtas på strandremsan mellan Vålösundsvägen och stranden väger tungt i vår byggnadsnämnd.
Så tungt att ytterligare en möjlighet till aktivitet till förmån för vår stad trycks ner.
Så tungt att till och med byggnader som stått i decennier inte får vara kvar.
Jag tycker att saken bör värderas av en högre instans.
Saken uppmärksammas i Nya Kristinehamnsposten 27 juni.
Det är min övertygelse att min sjöbod nått en dignitet i vår byggnadsnämnd där avslag får högre prioritet än eftertanke.
Min sjöbod dyker även upp i ett yttrande i samrådet inför den fördjupade områdesplanen.
Yttrandet bekräftar min misstanke om att det har gått för mycket prestige i denna sjöbod från byggnadsnämndens sida.
I yttrandet kan man läsa att; "Låt prestigen fara och låt Bengt Eklunds sjöbod vara kvar.".
Jag har tidigare sagt att jag som privatperson, i mitt försvar av min egendom och min kamp att behålla den intakt, kan gå så långt att jag kan kallas för dum.
Jag accepterar att jag kallas för dum i mitt försvar av min egendom.
Vad jag inte acepterar är en kommunal nämnd som i sin ambition att, i just mitt fall och Brittas fiskebod förstås, välja att till punkt och pricka följa lagar och planer och att i andra fall totalt nonchalera dessa.
En nämnd som, arbetar på detta vis, kan inte annat än betraktas utifrån samma synsätt det vill säga dum.
En kommunal nämnd har ingen rätt att vara dum. Jag kräver mer av våra kommunala nämder.
Den fördjupade översiktsplanen ja. Den kom lite som en överraskning. Döm om min förvåning när jag läser att omedelbart norr om min sjöbod finner kommunens planeringsavdelning att det är ett lämpligt område för Sjöbodar.
Här har under något år pågått en kamp för att jag ska få behålla min befintliga sjöbod vilket byggnadsnämnden vägrar mig.
Strax söder om mig har Britta sin bostadsmark där någon brände ner hennes fiskebod. Britta får inte heller behålla sin fastighet intakt och bygga upp sin fiskebod igen.
Det är inte bara jag som uppmärksammar motsägelsen i detta. Saken om sjöbodar kommer i massmedia åter igen.
I Nya Kristinehamnsposten 2008-07-16 tar Adina Magnusson upp detta med sjöbodarna.
Det blev väl lite pinsamt detta med sjöbodar så den idén förkastades så småningom. Det var ju bara ett förslag vilket förtydligas av vår kommuns planeringschef Lars Nilsson i artikeln.
Det är ju så att tanken om det förskönande som just sjöbodar skulle innebära trots allt dök upp hos planeringasavdelningen.
Att det under något år pågått en kamp för att behålla just sjöbodar kanske inte hade nått planeringasavdelningen.
Det är ju lite pinsamt tycker jag.
Vad jag under hela tiden saken varit på tal har hävdat är att min strand med tillhörande sjöbod och blomsterarrangemang är en tillgång för kommunen.
I ett yttrande från Värmland Museum i samrådet till den fördjupade områdesplanen kan man läsa att;
"Dragningskraften till området har säker många orsaker. Närheten till vattnet och Picassoskulpturen är två, liksom den varierande bebyggelsen som vuxit fram spontant under de senaste drygt hundra åren. Växlingen mellan allmänt och privat, öppet och slutet, gör färden ut till udden varierande och tilltalande.".
Det bekräftar väl att det är beaktansvärt och viktigt det jag gör för att hålla stranden vacker och med bibehållen kulturellt snitt.
Att kommunen både då och idag är nära att göra samma misstag som Sunnanå hamn med sjöbodar röstas ner både via yttranden och genom kommunens byggnadsnämnds enträgna avslag för befintliga sjö och fiskebodar.
Bodar som enligt Värmlands Museum bidrar till områdets ursprungliga charm.
Jag har i mina tidigare skrivelser till kommunen pekat på att resultatet av av Britta och jag inte får behålla vad som har funnits utarmar områdeskaraktären och skapar en gräsmattsöken.
Vår stads byggnadsnämnd med 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilsson i spetsen har inte intresserat sig för dessa argument. Byggnationerna strider ju mot områdesbestämmelserna!
Appropå områdesbestämmelserna så är det nyss nämnda citatet inte det första som kommer fram i yttrandet från Värmlands Museum. Det första som skrivs i yttrandet är följande;
"Länsmuseet anser att det är positivt att kommunen nu upprättar en detaljplan för området. Med alla "mindre avvikelser" från gällande plan som skett i senare tid finns annars risk att området får en helt annan karaktär än det som gör Vålösundet så attraktivt.".
Ja det kan man väl skriva under på.
Vår kommuns byggnadsnämnd får alltså en känga från Värmlands museum med.
Jag nämnde väl lite tidigare i texten att ingen kompetens i ämnet byggnader krävs av byggnadsnämndens medlemmar.
De beredningar som görs blir därför av stor betydelse för de beslut som tas i nämnden.
Vår 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilssson är ansvarig för beredningar och finns med i de flesta beslut av dignitet i vår kommun.
Beslut som till och med oroar Värmlands museums representanter i detta yttrande.
Jag anser att mitt avslag, på förekommen anledning, i vår kommuns byggnadsnämnd bör synas av Länstyrelsen och överklagar avslaget.
Länk till mitt överklagande till Länstyrelsen.
Det är sent nu och jag får skriva mer en annan dag. Det finns mer att berätta nu. Ha de bra önskar jag mina läsare.
2010-01-30 Lördag
Beslutet från länstyrelsen låter dröja. Jag förmodar och önskar att mitt överklagande är en svår nöt att knäcka. Personligen ser jag bara motsägelser i signaler från kommunhåll. Planeringsavdelning som försöker att göra området mer attraktivt för gemene man med varierande och stimulerande miljö. En byggnadsnämnd som nu principfast, i två fall, spikar fast hur områdesbestämmelserna bestämmer att inga byggnader får uppföras i området.
2008-10-30 ringer Göran Wirdéus upp mig kl: 10:55. Han meddelade att min begäran om en helhetsöversyn gällande 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilssons beredanden inför de beslut som klart strider mot områdesplanerna måste preciceras för att Länsstyrelsen ska kunna behandla dessa. Jag måste då plocka ut dessa och anmäla dem en och en. Jag har därför börjat med detta och kommer att till Länstyrelsen lämna en begäran om tillsyn på precicerade bygglov i skärgården.
Jag tar upp frågan om hur Länstyrelsen kommer att agera då kommunen inom kort kommer att begära bygglov för pumphus till den kommande utbyggnaden av VA-systemet. Göran Wirdéus kommenterar inte denna fråga. Samtalet avslutas därefter.
Dagarna efter detta samtal kommer ett beslut från Länstyrelsen till min brevlåda. Det första som står skrivet är att någon helhetsöversyn av byggnadsnämndens och 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilsssons beslut i skärgårdsområdet inte kommer att tas upp.
Idag och i samband med att fler och fler gör sig införstådda med de beslut om byggnader som tagits i vår skärgårdsmiljö höjs allt fler oroade röster över nämndens undvikande av bestämmelser genom de "mindre avvikelserna".
Den sedan 1962 befintliga sjöboden anses även den här gången inte vara en mindre avvikelse och anses inte på grund av de områdesplaner som gäller få stå kvar. Områdesplaner som "i praktiken spelat ut sin roll".
Här finner jag det lämpligt att jag visar mina läsare hur den byggnad som då inte kan räknas som en mindre avvikelse ser ut.
Jag börjar med att här infoga ett kort på den tidigare byggnaden som togs ner och ersattes av den på bilden till höger under vecka 42 2006.
Före: Efter:
Länstyrelsen ser ingen anledning att ingripa i detta sammanhang. Den här nybyggnationen betraktas inte vara en "mindre avvikelse" och måste alltså rivas.
Jag noterar däremot med viss glädje att Länstyrelsen i annat sammanhang kommer att ta ställning om denna begäran föranleder någon tillsynsåtgärd från Länstyrelsens sida.
Jag kommer att bidra med detaljinformation för att underlätta detta ställningstagande!
Här är en länk till Länsstyrelsens beslut som kom i min brevlåda 2008-11-04.
Jag har nu sedan september 2006 försvarat min rätt att på min privata mark behålla en befintlig byggnad.
En byggnad som uppfördes ca. 1962.
Min far har även i ett brev sökt berätta, det ingen vill se, att stranden är vår bostadsmark och en viktig del i vår rätt att nyttja i vår fiskenäring eller annan verksamhet där en bod för den strandlokaliserade näringen måste finnas.
Jag har nu en överfull pärm samt dokument i min dator som tar upp drygt 58 Mb. utrymme.
Samtliga dokument leder till samma utslag trots flera infallsvinklar;
Områdesbestämmelserna säger att inga byggnader får uppföras i området. 3 års försök till att få behålla vad som funnits har bara lett till samma sak, min befintliga sjöbod får inte vara kvar och skall rivas!!!
Besluten görs i vår kommuns byggnadsnämnd under ledning av 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilsson och fastställs av Länstyrelsen genom chefsjurist Lars-Ove Olsson samt länsassesoar Göran Wirdéus. Detta vid upprepade tillfällen!
Den 13 november kommer ett brev från 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilsson till min brevlåda.
Kristinehamns kommun har sökt bygglov för att få ställa upp en pumpstation till det nya VA-systemet strax söder om min sjöbod!
1:e byggnadsinspektör Gerd Nilsson undrar om jag har någon erinran, det vill säga om jag har något emot, att en pumpstation för fekalier ställs upp strax söder om min sjöbod.
Detta har jag väntat på. Jag förstår ju att oavsett vad vi grannar tycker så kommer vår kommuns byggnadsnämnd att godkänna dessa byggnader.
Ett etiskt dilemma borde det trots allt vara för kommunens byggnadsnämnd när nämnden under 3 år envetet nekat mig att behålla en byggnad som funnits och som behövdes på just den platsen för näringarna.
Ett etiskt dilemma borde det också vara eftersom Birgitta "Britta" Nilsson inte heller trots enträgen begäran får bygga upp sin nerbrända fiskebod vari Jörgen hade utrustning till sin aktiva fiskenäring.
Det borde vara ett etiskt dilemma för vår kommuns ledamöter i vår kommuns byggnadsnämnd.
Jag förstår att mitt och alla andras grannyttrande är meningslösa men i mitt fall passar mitt yttrande bra som ytterligare ett dokument här på min sida om hur myndigheter agerar.
Jag skriver därför ett symboliskt grannyttrande där jag presenterar fakta som att byggnader för pumphus inte är nödvändiga. De kan förläggas under mark. Jag presenterar även den brist på etik jag anser att beviljande av bygglov skulle innebära.
Här är en länk till mitt grannyttrande 2009-11-29
2009-12-16 beslutar vår kommuns byggnadsnämnd att pumpstationen 100 meter söder om min sjöbod får bygglov.
På samma möte beslutas att till Länsrätten ansöka om att den sjöbod som står kvar trots att den skall rivas enligt nämdbeslut skall beläggas med vite om 10 00Skr. Det vill säga att jag får böta 10 000Skr för en byggnad jag vill behålla av kulturmiljöhänsyn samtidigt som en helt nybbygnad godkänns strax söder om min sjöbod. Enligt mitt sätt att se på saken hamnar vi i ett läge där till och med min syn på nämndens etik får sig en törn. Hur lågt i den etiska skalan befinner sig denna nämnd egentligen?
Vilka representanterna är finner Ni på vår kommuns hemsida.
Min tolkning av detta är att, då jag vidhöll nämndens tidigare hjärtefråga att inga byggnader får återuppföras i området och som fastslagits genom Länstyrelsebeslut, nämnden hämnades genom att på samma möte besluta om vitet.
Jag hoppas att Länstyrelsens signaler om att överta tillsyn över nämnden inte dröjer!!!
Nu har jag nått den punkt där jag har medvind i min ambition att bevara min sjöbod på min privata strand till förmån för mina verksamheter. Kommunen vill bygga nytt och jag vill behålla vad jag har. Jag glömmer inte Britta som fortfarande är upprörd över hur hon inte får bygga upp den nerbrända fiskeboden. Tillsammans gör vi nu sak med kommunen.
Under den tid jag har fram till byggnadsnämdens nästa sammanträde 2009-12-16, då jag förstår att pumphusen kommer att godkännas, tar jag fram ytterligare en bygglovsansökan. Nu söker alltså både jag, Britta och kommunen bygglov i samma område. Britta för att få bygga upp det som brann ner. Jag för att behålla vad som finns. Kommunen som vill bygga nytt. Samma regler gäller för oss alla. Visst börjar det bli spännande?
Länk till bygglovsansökan för min befintliga sjöbod 2009-12-15.
Det är väl ganska klart för oss alla att en liten enskild medborgare inte får sin röst hörd i detta sammanhang.
Om de som lyckas få sina röster hörda i vår kommuns miljö och byggnadsnämnd berörs i andra sammanhang i min sida och underförstått i den här texten. Bengt och Britta körs väl över snabbt.
Nu har kommunen ett litet problem som man bäddat själv via representanten 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilsson och hennes ambition att få bort min sjöbod. Pärmvis med material bevisar att bygglovet för pumphusen är i strid med gällande områdesplaner. Detta är visserligen inget som nämnden fäst större vikt vid tidigare men nu accepterar inte jag den orättvisa som utkristalliceras via detta.
Jag hoppas att Länstyrelsens signal om att göra tillsyn kommer snart. Länstyrelsen blir nu inblandad i vart fall.
Vi står nu i ett läge där Kristinehamns kommuns byggnadsnämnd vet att beslutet om att kommunen ska få uppföra nya byggnader i samma område som en flerårig kamp för att få behålla byggnader förts kommer att dras vidare.
Att pumphuset måste överklagas står väl klart för de flesta som läser den här sidan. Tyvärr måste jag väl säga. En mer förståndig hantering av dessa två ärenden hade bäddat för en smidig och ekonomisk försvarbar framtid.
Jag lägger mycket energi på överklagandet. Till viss del går det lätt då jag har Länstyrelsen och dess representanter Lars-Ove Olsson som har befattningen chefsjurist och även länsassessor Göran Wirdéus som tolkat lagarna i fallet med min sjöbods vara eller icke vara. Ett fall som utan tveksamheter resulterade i ett icke vara.
Nu ska dessa herrars beslut synas. De beslut som dessa herrar tagit kommer med stor sannolikhet att synas av det svenska rättsväsendet i de rättsprocesser som följer på detta beslut om pumphus.
Min överklagan har stor hjälp av den lagtolkning som dessa herrar gör i mitt fall med sjöboden.
Resultatet publicerar jag här. Överklagande av pumphus till Länstyrelsen 2010-01-16
Ja ungefär där är vi nu. Vår kommuns byggnadsnämd med 1:e byggnadsinspektör Gerd Nilsson i spetsen kan nu släppa prestige och ge Britta och mig bygglov för vad vi har och haft. I det läget lägger jag ner överklagandet eftersom det saknar grund. Alternativet är att ärendet dras till Regeringsrätten. Jag garanterar personligen med stöd av Britta att ärendet kommer att dras dithän.
Prestige eller förnuft
Var snäll och yttra dig som medborgare i detta ärende
Jag tar mig rättigheten att vara dum och pengarna har lägre prioritet än prestigen.
Jag hoppas att Du påverkar kommunala ledningen så att förnuft går före prestige
Jag avslutar med detta dagens skrivelser. Ha en bra dag önskar jag Er alla.
2010-04-21
Underliga äro herrarnas för att inte tala om damernas vägar. Jag får inte ställa tillbaka en likadan byggnad som har stått i snart 50 år och som står där idag därför att den inte kan ses som en "mindre avvikelse"!!!
En helt ny byggnad däremot räknas som en mindre avvikelse. Att jag hade dåliga odds från början visste jag mycket väl. Med den goda viljan i den bästa av världar motiveras nybyggnaden så här ungefär:
Inom området får inga nya byggnader uppföras. Det är klart. Däremot så får vägar byggas inom området. En väg är ju en del i infrastrukturen. Ett avloppsrör är ju också en del i infrastrukturen. Alltså är nybyggnaden en del i infrastrukturen och då tillåten att byggas!!!
Om viljan finns...
2010-03-02 Länstyrelsens godkännande av pumphusen
För den som är lite observant och minns namn från tidigare beslut så är det så att samme chefsjurist i Länstyrelsen som tidigare inte kunde få min befintliga bod, och sedan lång tid tillbaka, befintliga bod till en "mindre avvikelse" nu finner att en nyuppförd bod, som motsvarar min befintliga, som då måste rivas, är en "mindre avvikelse". Det är klart att det blir svårt att säga nej till pumphuset eftersom kravet på pumphus kommer från Länstyrelsen. Beslutet var mycket förutsägbart. Tillsammans med Åke Thörnesjös axelryckning inför lagbrottet i den offentliga upphandlingen gällande badhuset är detta oroande. Gäller Svensk lagstiftning inte för kommuner?
Jag överklagar naturligtvis besluten. När det gäller att kommunen ger sig själva strandskyddsdipens, men inte mig som haft ett sedan förut, överklagar jag till Vänersborgs miljödomstol.
Jag ifrågasatte hur det kan komma sig att jag som haft en strandskyddsdispens och idag inte får en sådan av vår nämnd som sedan glatt beviljar en sådan till en nybyggnation.
Man konstaterar bara att jag inte har någon talan i detta ärende.
2010-04-01 Beslut i Miljödomstolen.
Nu skall Förvaltningsrätten titta på ärendet. Förhoppningsvis med klarare ögon än de tidigare myndigheternas. Faktum är att den ökade permanentbosättningen som glatt sanktionerats av vår byggnadsnämnd via frikostliga "mindre avvikelser" från områdesbestämmelserna lett till att Länstyrelsen framfört krav på att kommunen löser avloppsfrågan. När nu komunen löser avloppsfrågan och jag har invändningar är det svårt för samma myndighet att inte godkänna detta enligt kommunens önskemål. Personligen finner jag det lite för magstarkt att båda myndigheterna, det vill säga både vår kommun och Länstyrelsen, hårdnackat nekat min byggnad, som stödjer kulturmiljön i området, att vara kvar och sedan tycker att det är helt okay att ställa upp en nybyggnation i grannskapet.
2011-03-18
Jag publicerar lite handlingar här som jag kommenterar senare.
2010-04-13 Underrättelse från Förvaltningsrätten med erbjudande om ett yttrande
2010-04-25 Mitt yttrande till Förvaltningsrätten
2010-06-01 Domen i Förvaltningsrätten gällande mitt överklagande av pumphusen
2011-02-13 Här är en länk till min senaste överklagan på sjöbodens bygglovsavslag från Länstyrelsen ställd till Förvaltningsrätten