Till att börja med har jag en fundering på hur en sådan liten sak som garaget eller förrådets vara eller inte vara kan få sån dignitet och få ta sådana proportioner. Jag funderar på vad syftet kan vara. Ett förråd som stått på samma plats i över 40 år och som ersatts av ett mer vårdat och identiskt samt idag med klara ägarförhållanden kan ha sådan vikt och får kosta vår kommun så mycket går över mitt förstånd.
Min skrivelse gäller de faktafel som 1:e byggnadsinspektören redovisar i sitt beredande inför byggnadsnämnden samt generellt den hänsynslöshet jag upplever i behandlingen av mig och mina privata marker.
1:e byggnadsinspektören skriver i sin svarsskrivelse daterad 2006-11-23 Mbn/2006:459 att Kapurjaplanen väster om Vålösundsvägen är ett område för båtupplag. Jag vill få detta bekräftat och faställt så att det kan spridas bland våra båtägare att det är fritt att ställa upp båtarna på planen med målade parkeringsrutor. Jag tolkar även miljö och byggnadsnämndens svar så att byggnader får uppföras på båtupplagsplatser. En generös tolkning av regler öppnar möjligheten för nybyggnationer direkt vid stranden. Om viljan finns så finns möjligheten.
Så skriver då 1:e byggnadsinspektören att ”området väster om Vålösundsvägen är avsedd för skogs och naturmark.”
Javisst så kan det möjligen vara för kommunens mark men sedan över 100 år tillbaka är det inte vår släkts avsikt att använda vår privata mark enligt detta. Under hela de drygt 40 år som kommunen exploaterat området till vår nackdel har vi hävdat vår rätt till marken som vi använt på samma sätt i nu med mig 6:e generationen Eklund på samma plats. Posten levererar fortfarande till rätt adressat bara genom att skriva Eklund Rönneberg Kristinehamn. Vår släkt har bott och verkat på platsen långt innan själva Vålösundsvägen existerade. Om inte detta är av ett kulturhistoriskt intresse så vet jag inte vad. Min far har även trots en visuellt uppenbart befintlig boendesituation i ett brev förtydligat sin ståndpunkt och begärt att hänsyn skall tas till reella fakta i en skrift till kommunen daterad 1992-12-22 (bilaga 1). I punkt nummer 16 i samrådsredogörelsen daterad 1993-01-13 bekräftas skrivelsen. Observera att min far Lennart Eklunds skrivelse gäller Skäringsbol 1:5. Flera av byggnadsnämndens medlemmar är gamla Kristinehamnare och med stor säkerhet även dessa medvetna om den reella situationen både idag och i ett historiskt perspektiv.
Vad är det för kommunledning som med högra handen skriver att området har ett kulturhistoriskt intresse och med vänstra handen stryper själva grunden i sakfrågan. Att bevara området och dess egenskaper så att inte ett kargt gräsmattslandskap är det enda som återstår av den forna kulturen måste i rimlighetens namn vara beaktansvärt av vår kommuns Miljö och byggnadsnämnd.
Ett sätt att undvika den gräsmattsöken som breder ut sig är att premiera dem som privat söker värna om platsens historia bland annat genom den landningsplats för fiskenäringen som min bostadsmark vid min strand utgör.
Vår kommuns tjänstemän söker genom att glömma och utelämna fakta på detta sätt kväva mitt användande av den privata marken. Fastighetens värde sjunker. Genom förköpsrätten tillförskansar sig kommunen rätten att köpa före en eventuell intressent. Följden blir att ingen intressent finns eftersom ingen i själva verket får marken.
1:e byggnadsinspektören skriver också att ekonomibyggnader för skogs och fiskenäring inte tillåts enligt områdesplanen. Så förespråkar då vår kommuns 1:e byggnadsinspektör att jag bör bygga min fiskebod på Skäringsbol 1:6. Jag vet inte hur tankegången går då 1:e byggnadsinspektören är väl medveten om trafiksituationen kommunen har skapat genom min fastighet. Det vore, som jag bedömer det, ovanligt dumt att förespråka en återupptagen vilande fiskenäring men fiskenummer 36 som tvingas över den stundtals hårt trafikerade vägen. Detta oavsett vilka regler som gäller för området. Jag hävdar återigen att min fastighet ska vara enligt den över 100 år gamla och vedertagna situationen att jag idag, och vår släkt tidigare, lever och har ekonomisk utkomst av samt hävdar rätten att bestämma över vår mark. Ett faktum som vi även vid upprepade tillfällen informerat kommunen både verbalt och skriftligen om. Jag ser ingen möjlighet att återuppta vår släkts vilande fiskenäring om kommunen vidhåller att dessa områdesplaner gäller. I ett sådant läge kommer jag att begära ersättning för det inkomstbortfall jag kommer att få från 62 års ålder.
Jag noterar för övrigt tacksamt att en tillbyggnad till mitt hus inte är omöjlig. Jag har planer på detta också så jag tackar för informationen.
Jag konstaterar genom 1:e byggnadsinspektörens svar att den fiskenäring som bedrivs 250 meter väster om min landningsplats premieras genom andra regler i vår kommun.
Jag begär nu att kommunens personal kommer att arbeta för att den felaktiga områdesplanen korrigeras till gällande historiska och dagsaktuella fakta. Under tiden betraktar jag situationen som sådan att förrådet får stå så som det har gjort i över 40 år.
Jag saknar även ett svar på min fråga ställd till miljö och byggnadsnämnden hur nämnden kommer att förhålla sig till frågan om tvångsanslutning till det kommunala vatten och avloppssystemet som kommer inom en snar framtid. Kommer miljö och byggnadsnämnd att tvinga mig att ansluta min strand till det kommunala vatten och avloppssystemet just på grund av att det är en egen fastighet och inte är bunden till sammanförning 139? Jag hoppas verkligen att myndigheten tänker igenom detta och lämnar ett svar till mig.
Så skriver slutligen 1:e byggnadsinspektören att det är nämndens uppgift att i varje ärende bedöma i vilken utsträckning avvikelser från bestämmelserna bör medges. Jag har tidigare skrivit om de generösa och tillmötesgående nämndbesluten som man kan se i området. Uppenbarligen är ett generöst bemötande av mina behov inte att räkna med. Jag har redan tidigare fått sådana känningar från tidigare ärenden då 1:e byggnadsinspektören handhavt saken. Det är trots allt förvånande hur effektivt 1:e byggnadsinspektören arbetar i detta ärende. Hon bemödar sig att resa ut och leverera posten med begäran om byggnadsstopp direkt i min brevlåda.
Jag har i detta brev belyst de faktafel som 1:e byggnadsinspektören vilar sin argumentation på samt de missbedömningar jag tycker nämnden gör vad gäller vår skärgårdsmiljö och vården av en ca 120 år lång kulturtradition på platsen. Jag törs nog säga att jag vet att nämndens alla medlemmar väl känner till dels hur väl vårdad min tomt är samt det långa släktled som obrutet vårdat och integrerat stranden i släktens bomiljö. Jag uppmanar därför miljö och byggnadsnämnden att snarast korrigera de fel som av en händelse smugit sig in i områdesbestämmelserna. Detta trots min fars upplysningsbrev till kommunen och trots att förra områdesplanen integrerar samma uppenbara fakta samt att en stor del av innevånarna i vår kommun är medvetna om detta av samhällshistoriskt intresse.
Jag begär att det rivningsbeslut som nämnden tog 2006-12-12 och som kom till min kännedom 2007-01-04 hävs i väntan på korrekt faktaunderlag.
Kristinehamn den 23 januari 2007
…………………………………………………….
Bengt Eklund
Vålösundsvägen 152
681 52 Kristinehamn
Mob. tel. 070 399 32 58
Kopior till:
Kristinehamnsposten Stig Olander
Länsstyrelsen i Karlstad
Kommunfullmäktige via Bo Wennerström